Folkresningen 1965     Marinkåren landstige Den amerikanska ambassaden reagerade snabbt och lyckades få många av de militära befälhavare som inte valt sida att stödja regimen. Trots det kollapsade militärens och polisens styrkor i Santo Domingo, och den 28 april var upprorsstyrkorna i färd att attackera militärens sista fäste, militärbasen San Isidro. Det var då president Johnson fattade sitt beslut. Samma kväll flögs 500 marinkårssoldater från fartyg strax utanför kusten in med helikoptrar. Två dagar senare fanns 4000 amerikanska soldater i landet. Styrkorna grupperade sig så att de skar av rebellernas huvudstyrka från resten av landet. Officiellt hette det att de var neutrala, men hela strategin utarbetades för att stoppa rebellerna och ge den dominikanska militären alla möjligheter att slå tillbaka. « Sid 1/5 Nästa » -------------------------------- Senast ändrad 2001-06-02 - Utskriftsvänlig sida   "När de landsteg var Wessins trupper slagna. Tjugofyra timmar till och det dominikanska folket kunde självt ha löst sina problem." Juan Bosch "...från upprorets första stund ägde [det] rum en samordnad aktion från den amerikanska regeringens sida, om inte efter ett faktiskt beslut, att slå ut rebellrörelsen med vilka medel som helst oavsett kostnaden." Philip Geylin, journalist på Wall Street Journal och tidigare anställd på CIA