Japan: Brandbombningarna

»Det är inte människor i vår mening vi har att göra med. Vi slåss med något primitivt. Trupperna har den rätta inställningen. De betraktar japsen som ohyra.«
Sir Thomas Blamey, allierad general, i en intervju i New York Times 1943

Den utbredda rasisme
112 000 japansk-amerikaner internerades under andra världskriget. Två tredjedelar av dem var amerikanska medborgare. Först 1988 erkände den amerikanska staten att det som skett var olagligt.
I Tyskland hade det varit det brittiska flygvapnet som stått för brandbombningarna, medan det amerikanska flygvapnet trots hård press hade gått in för att precisionsbomba på låg höjd. Den strategin lades åt sidan under bombningarna av Japan.
Kanske var det 500 000 civila som dog under de konventionella bombningarna av det japanska fastlandet. Kanske var det uppåt 700 000. Några mer exakta siffror än så lär vi aldrig få.

»De lever som råttor, förökar sig som råttor och uppför sig som råttor.«
Guvernören i Idaho om japaner, vid krigsutbrottet

»Ni vet att vi måste utrota den här ohyran om vi och våra familjer ska få leva... Vi måste utrota japanerna.«
Sir Thomas Blamey, allierad general, till sina soldater 1943

Det första anfallet
På kvällen den 9 mars 1945 kom det första massiva anfallet. 300 bombplan flög in över Tokyo i skydd av mörkret, brände ner en fjärdedel av staden och gjorde i ett svep en miljon människor hemlösa. Napalm visade sig förödande för en storstad byggd av trä och papper.
I praktiken fanns det inget försvar av staden alls. Kanoner avlägsnades från flygplanen för att bomblasten skulle kunna ökas. Tokyo brandbombades så kraftigt att människor som sökte skydd i kanalerna kokades levande.
Det är förstås omöjligt att slå fast hur många som omkom i lågorna den natten. En försiktig uppskattning är 85 000, andra menar att det handlar om 100 000, den officiella amerikanska rapporten ett drygt år senare kom fram till 185 000. I amerikansk media syntes bara militär förstörelse.

»The ordinary unreasoning Jap is ignorant. Perhaps he is human. Nothing indicates it.«
Time magazine

»Dessa av trä och papper byggda städer utgör de mest storartade mål för flyget som världen någonsin skådat...«
Billy Mitchell, amerikansk förespråkare för bombflygets betydelse, 1932

De fortsatta bombnin
Brandbombningen fortsatte, och tog de andra japanska städerna en efter en. Napalmen tog slut, men i mitten av april kunde anfallen återupptas. I slutet av maj bombades Tokyo igen, med dubbelt så stor bomblast som den 9 mars.
Den 18 juli telegraferade kejsar Hirohito till Truman och bad om fred. Han fick inget svar. Vid det här laget siktade terrorbombningen in sig på städer med bara 100 000 invånare, eftersom det inte längre fanns något kvar att bomba i de större städerna. I augusti var det dags för städer på 50 000 invånare.
Fyra japanska städer hade sparats. Två av dem var Hiroshima och Nagasaki. Bara två dagar innan Hirohitos telegram ankom hade det första atombombsprovet utförts i New Mexico.

»Ni vet att vi måste utrota den här ohyran om vi och våra familjer ska få leva«
General Blamey till sina soldater 1943

»Det är önskvärt att de utvalda målområdena innehåller, eller ligger i omedelbar närhet av, legitima militära mål.«
Ur den amerikanska ordern i maj 1944 om att börja planera napalmanfall mot japanska städer

« Till huvudsidan för Japan
« Alla utskriftssidor

Senast ändrad 2001-06-02
Copyright 2001 Mikael von Knorring
http://www.socialist.nu/usa/japan