Ordet 'solidaritet' är ett verktyg

Vänstern har varit slarvig med det ordet solidaritet, och det är synd. Det är ett alldeles för bra ord för att slarvas bort. I den här artikeln tänkte jag förklara hur jag menar, och peka på några ställen i vänsterns språkbruk där man säger solidaritet, men kanske egentligen borde säga något annat.

Människor har en stark tendens till att arbeta i sitt eget intresse, men ensamma har vi inte mycket att säga till om. Först genom att hitta andra som har gemensamma intressen med oss, och tillsammans arbeta för att driva igenom våra krav, får vi makt att sätta bakom orden. Det är solidaritet; att göra gemensam sak för gemensamma intressen.
  Människor har också en väl utvecklad empati. När vi ser andra människor lida upprörs vi vanligtvis, och vill göra något åt det. Det är en bra drivkraft som utgjort en väsentlig del av vänsterns förändringsarbete. Det hänger ihop med solidariteten, eftersom den gör det underlättar människors sociala sammanhållning. Men det är inte samma sak som solidaritet. Det är att vara snäll.
  Använder vi ordet solidaritet om båda de här fenomenen blir ordet inte särskilt användbart. Vi kommer att trassla in oss i skillnaden mellan solidaritet och välgörenhet, t ex. Framförallt kommer vi att tappa ordet solidaritet som en kompass, ett sätt att bredda vänsterrörelsen till alla dem som tjänar på en vänsterpolitik.
  För att vänstern ska kunna fånga fler än FNL-föräldrarna och deras barn, för att hårddra det, krävs att politiken i regel är praktisk snarare än abstrakt. Den första spiken vi behöver slå i, särskilt för att kontra högerns försök att forma människors engagemang till socialliberalism, är att man stödjer vänstern för sin egen skull, för att slåss för sina egna intressen. Inte för att uppoffra sig.

Tre poänger Definitionen att solidaritet är att göra gemensam sak för gemensamma intressen har tre särskilda poänger. För det första kan det inte bara gå åt ena hållet; gemensam sak. För det andra krävs det att alla parter får ut något av samarbetet; gemensamma intressen. För det tredje kan ordet användas på ett värdeneutralt sätt; det betyder inte automatiskt "bra". Överklassen agerar i solidaritet med varandra via SAF.
  Vi behöver kunna använda ordet på det sättet för att t ex förstå klassallianser. Så här: studenterna under storstrejken 1909 solidariserade sig med borgarklassen och skötte själva spårvagnarna och t o m latrintömningen när arbetarna strejkade. 68-rörelsen var istället ett exempel på hur studenterna agerade i solidaritet med arbetarklassen både här och i tredje världen genom att koppla ihop sina krav på inflytande på universiteten med arbetarnas krav på inflytande över sina arbetsplatser.
  Förutom dessa tre poänger ska det noteras att definitionen lämnar ett visst utrymme för folk att välja vem man ska solidarisera sig med. Arbetarna på kärnkraftsverket kan solidarisera sig med företaget de jobbar för, för de har faktiskt vissa gemensamma intressen.
  Ett uppenbart exempel på hur ordet urvattnas är Alf Svenssons uttalande i våras, där han säger att vänstern inte har patent på begreppet solidaritet, och pekar på att hans parti också tycker synd om de 10 procent som har det sämst. Och i den meningen - att dela med sig - har han lika stor rätt att använda ordet som vi. Vi behöver använda ordet så Antonia Ax:son Johnsson inte kan agera i solidaritet med arbetarklassen. Hon kan möjligen vara snäll.

Några exempel Några exempel på slarviga användningar:
  "Solidariskt samhälle" förekommer ibland, men ett samhälle kan inte vara solidariskt i den mening jag föreslår utan att tänja rejält på begreppet. Det är människor som gör gemensam sak för gemensamma intressen - mot andra människors intressen. Skriver vi om solidariska samhällen kan det bara tolkas som att solidaritet betyder att dela med sig.
  "Solidarisk världshandel" blir också märkligt. Här är ett typexempel på när jämlikhet och rättvisa är bra ord, men inte solidaritet. Det skulle ju vara helt korrekt att säga att världshandeln redan idag bygger på solidaritet: solidariteten mellan olika multinationella företag (eller snarare deras ägare).
  Inte heller kan man vädja till människors solidaritet, det blir åtminstone missvisande. Det låter som att "vädja till det goda" skulle vara grunden för arbetarrörelsen, vilket då sätts istället för en klassanalys som påvisar våra gemensamma intressen. Alltså solidaritet. Hur pass snälla folk är gör förstås skillnad, men det vi håller på med är att medvetandegöra, inte vädja.
  Överhuvudtaget blandas solidariteten ofta ihop med begrepp som "god" och "ond". Normalt brukar det vara empati man menar. Eller helt enkelt att vara snäll.

Nord-Syd? En vanlig anledning till förvirring är de solidaritetsrörelser som finns för att stödja människors kamp i tredje världen. Då och då beskrivs vårt förhållande till dem som en Nord-Syd-konflikt. Vi sägs leva gott på deras hårda arbete.
  Skulle det vara så, varför skulle arbetarklassen då arbeta för att förändra det? Precis som vi inte ser någon anledning till att vädja till Wallenberg, skulle väl inte de ha någon anledning att vädja till oss?
  Som tur är står det inte så illa till. Arbetarklassen här har mycket att vinna och väldigt lite att förlora på att arbetarklassen i Syd reser sig. Vi kan agera i solidaritet. Det finns stora strukturella skillnader mellan olika länders ekonomier, men det är något annat. Det har gjort att vi har haft större möjligheter att ställa krav än folket i Tredje världen, men inte att vi suger ut dem. Vi kan ställa oss på samma sida. Vore det inte så skulle slagorden om internationell solidaritet sakna mening.

Solidaritet är ett nyckelord. Ska vi inte förlora poängen med det måste vi vara noga med hur vi använder det. Skillnaden är om vi har det som honnörsord, eller som ett verktyg för förståelse av verkligheten.

  ARTIKLAR

Övriga:
Intressen
Solidaritet
Ansvar & skuld
Peter Singer
Radikalism - nej tack!
Feminism för killar
Guatemala 1954
Ordlista