Fortsatt konflikt

Det har inte bara varit sanktionerna som slagit mot Iraks befolkning. USA och Storbritannien har gång på gång genomfört väpnade angrepp mot Irak som en del av den politiska konflikten, utan att invänta något uttryckligt stöd från FN.

I slutet av juni 1993 attackerade USA till exempel irakiska högkvarter med kryssningsmissiler. Bland de civila dödsoffren fanns den framstående irakiska konstnären Leila Attar.[603] - något som fortfarande inte har bevisats.[605]

En stående fråga i konflikten har varit USA och Storbritanniens flygförbudszoner över Iraks territorium. Efter att regimen slagit ner det kurdiska upproret i Gulfkrigets slutskede,[607] Den sägs skydda det kurdiska självstyret,[609] Nästan hälften av befolkningen i självstyret bor söder om zonen - samtidigt som den täcker Iraks tredje största stad Mosul, som fortfarande kontrolleras av regimen.

USA och Storbritanniens tal om att försvara kurderna har fler uppenbara brister. Turkiets järnhårda förtryck av kurder räknas till exempel inte efter samma måttstock. De är å andra sidan medlemmar i NATO, och en av de största mottagarna i världen av USA:s militära stöd.[612] De har också upprepade gånger gått in med marktrupper: 1995 och 1997 trängde 50 000 turkiska soldater, uppbackade av stridsvagnar och bombflyg, in i de "skyddade" kurdiska områdena, terroriserade kurdiska byar och mördade civila.[614]

En andra flygförbudszon, i södra delen av Irak, upprättades i augusti 1992.[617] - inklusive några av huvudstadens södra förstäder.

Vad flygförbudszonerna egentligen handlar om blir tydligt när man frågar den amerikanska militären.[620] De gånger irakierna faktiskt öppnar eld slutar simulationen, och ersätts av riktiga anfall.

Den amerikanske brigadgeneralen William Looney är inte heller den som står för de diplomatiska omformuleringarna:

Om de slår på sina radaranläggningar kommer vi spränga deras satans luftvärnsmissiler i luften. De vet att vi äger deras land. Vi äger deras luftrum ... Vi dikterar deras sätt att leva och tala. Och det är det som är det fina med Amerika just nu. Det är bra, särskilt som det finns en massa olja därute vi behöver.

De här attackerna har pågått oavbrutet sedan 1991, och trappades upp efter decemberbombningarna 1998.[625] Bara i den södra zonen var USA:s officiella kostnader för dem omkring 1,4 miljarder dollar år 2000.[627]

Men det finns inga FN-resolutioner som förbjuder Irak att upprätthålla sin militär eller försvara sitt territorium.[629] - har helt enkelt inget folksrättsligt stöd.[631]

USA och Storbritannien har hänvisat till säkerhetsrådets resolution 688, som antogs strax efter att upproren 1991 slagits ner och kräver att Irak upphör med repressionen mot kurderna. Men den resolutionen innehåller inga uttryckliga skrivningar om att det kravet ska verkställas med militära medel.[633]

Den australiensiske journalisten John Pilger, som länge har kritiserat sanktionerna, frågade för säkerhets skull Dr Boutros Boutros-Ghali, som var FN:s generalsekreterare när USA och Storbritannien upprättade flygförbudszonerna, om de var lagliga. "Säkerhetsrådet vare sig godkände eller ratificerade de här zonerna på något sätt", svarade han. "Gör det dem illegala?" fortsatte Pilger, och fick ett entydigt "Ja" till svar.

Även om man bortser från att flygattackerna är ett brott mot folkrätten, finns det gott om exempel på misstänkta krigsförbrytelser som borde utredas. Pilger har dokumenterat ett fall där en herde dödades tillsammans med sin far och sina fyra barn. Ett plan attackerade dem två gånger när de vallade sina får. Mannens hustru ställde ett enkelt krav: “Jag vill tala med den pilot som gjorde det här." [636]

Hans von Sponeck började sammanställa rapporter på de amerikanska och brittiska flygattackerna 1999. Var tredje månad skickade han in dem till säkerhetsrådet och generalsekreteraren, Kofi Annan. "Jag tillrättavisades mycket strängt av särskilt de brittiska överordnadena för att ha ’avvikit från’ mitt mandat," säger han i en intervju. “Rapporterna visade förstörelse av civil egendom i trakter där det aldrig skulle ha etablerats någon flygförbudszon överhuvudtaget."

Enligt von Sponecks sammanställningar genomfördes 132 attacker som ledde till civila döda eller sårade bara under 1999.[639] Många av dem var civila som befann sig vid civila mål: byar, åkrar eller kajer.[641]